MAREKAL

Ikväll blev jag jagad av en man då jag var påväg hem från pendeln. Det är ju FAN förjävligt att man, som tjej, inte ska kunna vistas utomhus ensam då det är mörkt och alla andra människor har dragit sig tillbaka in i sina bon. Jag kommer efter det här inte att våga mig på en ensam nattlig vandringsfärd. Tack, dumma jävla man, TACK!
Nu gick det ju visserligen bra och han hann inte ikapp mig, men då sprang jag ju också som en galning. Sedan är det inte heller helt säkert att han ville mig någonting ont, men att springa efter någon är ju det dummaste man kan göra i sådanafall.


Hur som helst vill jag lovorda två kompanjoner: TACK MINA BÄSTA BEN, jag ska sluta att klaga på er!

Idag känns allting snäppet bättre än igår. Jag har bestämt mig för att jag helt enkelt får leva med att jag är ful, i alla fall fram tills att jag har råd med alla nödvändiga skönhetsoperationer.

Skoja bah. Ta't lungt.

Jag får helt enkelt förbli så som jag en gång blev skulpterad Ett bröstlyft här och lite botox där skadar i och för sig inte, men de båda får vänta tills jag börjar att förfalla på riktigt. Möjligtvis då brösten släpar i backen under långklänningen. Eller när rynkorna börjar att gräva bäckar i ansiktet på mig.

Rynkor som berättar en historia om ett arbetssamt och slitigt liv i ett hårt klimat är fina. Men jag kommer inte att få några sådana rynkor. De rynkor jag kommer att få kommer att framträda kring munnen och mellan ögonbrynen. Argrynkor. Så jag har bestämt mig, i mitt väldigt icke-stilla sinne, att jag ska bli en gladare människa. Sluta klaga, sluta självömka, sluta bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker om mig. Då kanske jag också en dag får de fina rynkorna.

Jag fick bilder av min moster från vårat lilla äventyr i Gränna och på Visingsö. Jag tittar på bilderna och tänker "vafan"... Jag är så ful. Varför har ni inte sagt någonting? Bara gett mig en liten, liten hint om hur jag faktiskt ser ut? Typ "ta för fan inte på dig din pojkväns shorts, du får världens blöjrumpa i dem", eller "snälla, ta och fixa till ditt platta hår, frisyren passar inte ditt ägghuvud", eller varför inte " stanna hemma, du är för ful för att lämna lägenheten"?

Jag har hört att skönhet inte är allting, alltför många gånger. Men fan, NÅGONTING är det väl? Varför skulle det annars finnas så mycket snack om alla dessa ytliga ting? Alla dessa diskussioner och artiklar och regler för hur man ska gå klädd, hur man ska gå ner i vikt, hur man ska gå upp i vikt, hur man ska sminka sig, hur man ska kunna fixa det sexigaste sommarhåret och alla dessa jävla listor över världens vackraste män och kvinnor? I dagens samhälle ÄR skönhet allting. Allting handlar om hur du ser ut, det är svårt att inte ryckas med. Det har kommit till att bli så. Det räcker inte med att vara snäll och god i sina gärningar. Det räcker inte att ha någonting innanför pannbenet. Det räcker inte ens med att vara nöjd med sig själv och uppskatta sig själv för den man är, för man måste alltid vara någonting mer. Någon annan.

Nu ska jag gå och grina. Krampkrama kudden och fundera över varför allting blivit som det blivit. Kanske ska jag försöka att tänka på ett annat sätt och göra det klart för mig själv att det här med utseende inte spelar någon roll i det stora hela...

HAHA. Som att. Godnatt.

Nu är hela serien Battlestar Galactica avklarad. Slut. Finito. Det känns vemodigt. Men vilken serie! Från början till slut är den så spännande och annorlunda och helt fantastiskt! Den har kommit att bli min absoluta favoritserie.

Alla som inte sett den måste se den, från början till slut. Ingen kommer att bli besviken.

En liten syster krävde uppdatering av bloggen. Må så hennes vilja ske.

Idag är det fredag. Och idag är jag trött. Så. Trött. Jag har arbetat sedan i måndags. Jag är ju inte van, har inte arbetat sedan i vintras, och nu efter den här första veckan på mitt nya arbete är jag helt död. Totalt tom i huvudet, benen värker och hälarna har förmodligen förlorat all skyddsvävnad undertill av detta ständiga promenerande både innan arbetet, på arbetet och efteråt. Det känns underbart att få vara ledig i helgen. Så. Underbart. Väldigt välbehövt.

Just nu sitter jag och funderar lite på om jag orkar laga någon middag. Men jag tror inte det. Jag tror att min middag får bli chipspåsen jag köpte med mig på vägen hem. Chips och lite dipp. Och lite popcorn till efterrätt. Jag tycker att jag är så jävla värd det. Så. Jävla. Jävla. Värd.

Nu ska jag försöka att lära mig den här låten på gitarr. Och skrika lite hals av mig. Jag tycker att den här låten är helt fantastisk.

Jag har fått mig ett arebete att gå till! Och glad är jag! Kockan är bara tio i två, dessutom. Bara barnet, och jag har hunnit med så mycket idag. Det är helt sjukt hur tillfreds man känner sig med sig själv när man inte bara suttit på arslet hela dagen. Så nu är jag VÄRD en lång WoW-stund, glass och en jävligt stor kopp kaffe. Fan, vad nice!!!


bild:weheartit - EN GLAD KOPP KAFFE!

Idag har det åskat. Två gånger. Och regnat ofantliga mängder svalt regn. Det känns skönare utomhus nu. Inte som den bastu som legat över oss i en vecka. Luften känns klarare, man kan andas igen. Och som Johanna sa idag, så känns det som att regnet renar luften. Sköljer bort allt damm. Hon har så rätt, min Johanna. Klok tös.

Nu ska jag tvinga i mig min cola. Råkade glömma den i fysen, varpå kolsyran försvann. Hatar läsk utan kolsyra. Det känns bara som att man dricker en seg sockersörja (vilken man förmodligen gör oavsett kolsyremängd, men även här känns det som att kolsyran gör drycken renare. Precis som regnet gör luften renare).


Förlåt för att jag är så tråkig idag. Min mensvärk tillåter inga skratt.

På torsdag blir det ännu en arbetsintervju. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det är ett bra arbete, en bra arbetsplats, bra timlön. För efter två skitjobb jag sökt till och fått komma till under senaste tiden orkar jag inte med ännu ett skitjobb. Okej att ett jobb alltid är ett jobb, och att ett arbete betyder pengar och självförsörjande. Men femtio spänn i timmen är inte okej! Inte när man är tjugoett år gammal och måste jobba arslet av sig för att få stanna och komma upp i en högre lönesumma, utan att hinna bli kickad. Slita för ingenting, försöka sälja försäkringar och bara få arga skrik som svar. Usch, verkligen ingenting för mig. Säljjobben. Tur att det här nya inte är ett sådant. Jag håller alla mina tummar och tår för att detta ska gå bra!

Igår var jag med om den bästa dagen sedan jag flyttade till den här stora staden. Min moster, hennes man och två kusiner kom på besök, från Norrland. Vi bestämde oss för att åka på äventyr. Så vi åkte först till Gränna, där vi köpte polkagrisar, åt frukost och tittade på staden. Sedan åkte vi färja över från Gränna till Visingsö, för att titta på gamla slottsruiner. Näs slott, till exempel. I Näs var det så hilma fint. Vattnet var helt klart, och stenarna vid strandkanten var helt runda. I Näs badade vi. Sedan åkte vi tillbaka till Gränna och köpte mer polkagrisar. När vi kom hem sent på kvällen igen blev vi bjudna på kinamat. Jävligt gott!

En skitbra dag var det, helt enkelt.

Klockan är onödigt mycket. Jag förstår inte ens varför jag fortfarande är vaken. Det händer ingenting vid den här tiden på dygnet. Jag borde ha lärt mig det. Det blir såhär när jag måste vara ensam under natten. Jag kan inte sova. Mörkret blir för mörkt. Tystnaden blir för tyst. Ensamheten blir för ensam. Sambos till mörkrädda tjejer borde inte få lov att jobba natt!

OMG, Inside på kanal fem just nu handlar om ett fängelse i Alaska. Det är helt sjukt! Och jag blir livrädd att det ska stå våldsmän här utanför mitt fönster. För jag vet att om en galning vill ta sig in här till mig så kommer denna också att göra det. Jag kan liksom inte förhindra det. Fast... Sedan är det ju faktiskt inte helt säkert att någon skulle vilja komma in här till mig. Jag skulle nog till och med avråda denna till att  integöra det. Jag är sjukt ofräsch i detta nu. Svettig, smutsigt hår, gammalt smink, ludd mellan tårna, de fulaste trosorna man kan tänka sig, chokladfläckar på tröjan. The list goes on. And on. And on. Nej, stackars lilla våldsman. Råka ut för ofräschaste bruden i stan. Nästan så att jag skulle kunna ge någon sjukdomar p.g.a min aktuella ofräschhet. Hehe, hoho. Fyfan, vad äckligt! Stackars min karl, tänker jag nu! Duschen nästa. Halv fyra på morgonen. Helt normalt!

Adios.


(Det här inlägget tog förresten ca en timme att skriva. Så produktiv är jag just nu. Det säger mig bara en sak - "GÅ OCH FUCKING LÄGG DIG, KVINNA ("Är jag en kvinna förresten" var nu en fundering som kom upp. Jag känner mig mer som en flicktjej. Det är skillnad)!")

WoW har tekniska problem. Min förmiddag är förstörd. Jag hade sett framemot att kötta lite. Nu blir det inte så. Och min tankar för mig till frågan "Vad gjorde jag innan WoW?". Jag vet inte svaret. Är jag tragisk? Är jag en såndär nörd nu?

När man har en blogg får man inte glömma, eller skita i (vilket jag gjort), att uppdatera dagligen. Det blir så jäkla svårt att kunna återberätta händelser (kramp i fingrarna vs. minnesluckor). Jag har inte skrivit på en vecka. På en vecka kan det hända mycket. Det har det i och för sig inte gjort för mig, för jag är en tråkig jävel. Men ja, ni fattar.

Tänkte i alla fall berätta lite om helgen. Jag och karln åkte upp till hans lilla barndomsstad och träffade hans vänner. Sedan körde vi en tvådagars, vilket jag inte klarar av så jag var tråkigast av alla på lördagen. Sedan har vi seglat, och jag trodde att jag skulle dö. Falla i vattnet, sjunka som en sten till botten och i efterhand skulle alla som pratade om mig och min tragiska död sjunga Kalle Teodor för att hedra mitt minne. Typ. Är Kalle Teodor förresten inte den mest obehagliga barnlåten någonsin? Fyfan, får fortfarande rysningar av att tänka på den där låten.

Nåja, helgen var kul. Nu är vi tillbaka hemma i lägenheten. Fast just ikväll sitter jag ensam i soffan, karln jobbar natt, som vanligt. Imorgon ska jag och Joz ringas. Jag längtar efter att få höra en kvinnoröst såhär efter tre dagar med en massa manliga bröl.


Godnatt mina två läsare. Här får ni höra så ni skiter i brallan!