MAREKAL

Jag fick bilder av min moster från vårat lilla äventyr i Gränna och på Visingsö. Jag tittar på bilderna och tänker "vafan"... Jag är så ful. Varför har ni inte sagt någonting? Bara gett mig en liten, liten hint om hur jag faktiskt ser ut? Typ "ta för fan inte på dig din pojkväns shorts, du får världens blöjrumpa i dem", eller "snälla, ta och fixa till ditt platta hår, frisyren passar inte ditt ägghuvud", eller varför inte " stanna hemma, du är för ful för att lämna lägenheten"?

Jag har hört att skönhet inte är allting, alltför många gånger. Men fan, NÅGONTING är det väl? Varför skulle det annars finnas så mycket snack om alla dessa ytliga ting? Alla dessa diskussioner och artiklar och regler för hur man ska gå klädd, hur man ska gå ner i vikt, hur man ska gå upp i vikt, hur man ska sminka sig, hur man ska kunna fixa det sexigaste sommarhåret och alla dessa jävla listor över världens vackraste män och kvinnor? I dagens samhälle ÄR skönhet allting. Allting handlar om hur du ser ut, det är svårt att inte ryckas med. Det har kommit till att bli så. Det räcker inte med att vara snäll och god i sina gärningar. Det räcker inte att ha någonting innanför pannbenet. Det räcker inte ens med att vara nöjd med sig själv och uppskatta sig själv för den man är, för man måste alltid vara någonting mer. Någon annan.

Nu ska jag gå och grina. Krampkrama kudden och fundera över varför allting blivit som det blivit. Kanske ska jag försöka att tänka på ett annat sätt och göra det klart för mig själv att det här med utseende inte spelar någon roll i det stora hela...

HAHA. Som att. Godnatt.