MAREKAL

På torsdag blir det ännu en arbetsintervju. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det är ett bra arbete, en bra arbetsplats, bra timlön. För efter två skitjobb jag sökt till och fått komma till under senaste tiden orkar jag inte med ännu ett skitjobb. Okej att ett jobb alltid är ett jobb, och att ett arbete betyder pengar och självförsörjande. Men femtio spänn i timmen är inte okej! Inte när man är tjugoett år gammal och måste jobba arslet av sig för att få stanna och komma upp i en högre lönesumma, utan att hinna bli kickad. Slita för ingenting, försöka sälja försäkringar och bara få arga skrik som svar. Usch, verkligen ingenting för mig. Säljjobben. Tur att det här nya inte är ett sådant. Jag håller alla mina tummar och tår för att detta ska gå bra!