MAREKAL

När man har en blogg får man inte glömma, eller skita i (vilket jag gjort), att uppdatera dagligen. Det blir så jäkla svårt att kunna återberätta händelser (kramp i fingrarna vs. minnesluckor). Jag har inte skrivit på en vecka. På en vecka kan det hända mycket. Det har det i och för sig inte gjort för mig, för jag är en tråkig jävel. Men ja, ni fattar.

Tänkte i alla fall berätta lite om helgen. Jag och karln åkte upp till hans lilla barndomsstad och träffade hans vänner. Sedan körde vi en tvådagars, vilket jag inte klarar av så jag var tråkigast av alla på lördagen. Sedan har vi seglat, och jag trodde att jag skulle dö. Falla i vattnet, sjunka som en sten till botten och i efterhand skulle alla som pratade om mig och min tragiska död sjunga Kalle Teodor för att hedra mitt minne. Typ. Är Kalle Teodor förresten inte den mest obehagliga barnlåten någonsin? Fyfan, får fortfarande rysningar av att tänka på den där låten.

Nåja, helgen var kul. Nu är vi tillbaka hemma i lägenheten. Fast just ikväll sitter jag ensam i soffan, karln jobbar natt, som vanligt. Imorgon ska jag och Joz ringas. Jag längtar efter att få höra en kvinnoröst såhär efter tre dagar med en massa manliga bröl.


Godnatt mina två läsare. Här får ni höra så ni skiter i brallan!