MAREKAL

Äkta lördagskväll med chips och cola och TV:n på högvarv. Har varit ledig några dagar nu (tre) och känner att jag redan börjat återgå till det tillstånd jag hade innan jag började jobba, som megaarbetslös alltså. Det är farligt det här med att vara ledig. Man blir lat och bekväm. Knäpp blir man också. Ikväll, om jag nu får dra ett exempel, bytte jag helt självmant kanal för att se filmen Bring it on: Fight to the finish. Det är liksom inte acceptabelt på någon som helst nivå! K N Ä P P. Knäpp. Knäppt.


För att återgå till mitt förra inlägg, så var Håkan underbar! Jag kände mig helt överväldigad efter konserten. Många varma känslor i omlopp. Tjatade lite på Martin om att få kyla ner mig med en McFlurry, men vi valde efter noggrann kalkylering av kaloriintag (vi åt nämligen pizza till middag den dagen) att promenera hem istället. Det fungerade ju faktiskt ungefär lika bra, med alla dessa djävulsminusgrader som nu intagit en plats i samhället. Men! För att återgå till det jag egentligen vill ha sagt - Håkan är så jävla fin live! En älskvärd, liten rumpnisse.

Godmorgon, bloggisen! Gud, vad skönt med helg! Trots att jag jobbar typ hela tiden vet min kropp ändå att det är lördag idag, spritter lite och vill dansa. Värre är det med mitt huvud, har gnisslat tänder hela natten. Måste gå till tandläkaren och skaffa bettskena. En skena går dock på typ tvåtusen spänn. Inte direkt någonting jag har råd med (eller ens lust att slänga pengar på, jag är ju sugen på ett nytt matbord och fina kläder).

Igår var en riktigt skitdag för min del. För det första kom jag nästan försent till jobbet (gudbevaremäh, att komma sent är det värsta jag vet, finns ingenting som stressar upp mig så mycket som att veta att man bara har en endaste minut på sig att förflytta sig tre kilometer). För det andra fick jag någon konstig sjukkänsla i kroppen, som höll i sig i flera timmar (typ feber, fast inte varm, men väldigt matt och yr), och redan innan klockan elva på förmiddagen lyckades jag göra jättefel i kassan, vilket självklart gjorde att jag fortsatte min dag med att göra felfelfel.

Nåväl, jobbet kallar. Och ikväll blir det öl.

Denna vecka har jag jobbat fyrtio timmar, efter imorgon. Kan säga att det känns i hela kroppen. Jag skulle säkerligen vara ett bra köttstycke om jag blev tillagad just nu - mör och saftig. Men en svag doft av vaniljbulle. Bakade bullar i måndags. Ca femtio stycken blev det. Idag, fem dagar senare, är alla slut. Nåväl, inget att gråta krokodiltårar över. Det är ju en himla tur att man faktiskt bakar bullar folk vill äta. Har inte så mycket annat jag kan skryta med, så min bulltalang kommer väl till pass.

Efter en påse ostbågar, en påse vinägerchips och en kaka Marianne-choklad har det nu blivit dags för mig att tänka på refrängen. Upp i ottan (nåja, klockan åtta) för att bege mig mot jobbet och lyfta skrot (nåja, fästa etiketter på returer). Tycker att ni nu kan ägna sex minuter av er dyrbara tid åt att lyssna på fantastiska Sia. Hon är underbar, helt enkelt en gåva sänd från ovan. Trots att jag lagt upp denna låt innan här på bloggen måste jag länka den här liveversionen också. Den är så fruktansvärt fin! Älskar när hon går bananas mot slutet. Så jävla mycket känsla.

Här sitter jag och sitter. Funderar lite.
Funderar på att måla mina naglar.
Funderar på att måla Martins naglar.
Funderar på att duscha.
Funderar på en ny frisyr.
Funderar på att äta några bullar.
Funderar på att inte äta några bullar.
Funderar på att gå och lägga mig.
Funderar på att sitta kvar på arslet och bara sitta ett tag till.

Sol utomhus och tékopp och portionssnus inomhus. Det blir en härlig söndag idag, det känns. Liksom varm och vänlig. När jag tittar ut genom fönstret får jag samma känsla i kroppen som jag alltid fick när det var påsklov hemma, då man fortfarande gick i skolan, och solen lyste och det var behagligt väder och snön gnistrade. Och man funderade på att ta på sig skidorna för att skidra ut på isen och dricka varm choklad och få årets första fräknar på näsan. En plan man sällan fullbordade, men ändå. Jag får samma känsla idag, känner mig hemma. Lite frihet, tystnad och rosiga kinder. Känslan är mysig, men ganska svår att beskriva med ord. Man måste uppleva den.


Det slutade med att jag gick ut igår, jag velade fram och tillbaka som fan. Det blev en trevlig kväll som började hemma med Johanna och lite bubbelvin och tjejsnack och som sedan fortsatte (efter att ha halkat mig in mot stan - för satan vilken halka!) på Platå. Öl och vin och dans. Och slutligen McDonalds.

Gott nytt år, så här såg jag ut igår.

Det blev en trevlig afton, med god mat och drinkar och dans. Dagens projekt blir att få upp Martin ur sängen, vi måste verkligen handla. Och för att kunna handla måste vi ner på stan. Hur lockar man upp en bakfull karl ur sängen? Tips?

Julen var bra. Sällskapsspel och god mat. Jobbat har jag knappt gjort alls under dessa mellandagar. I söndags skulle jag jobba ett heldagspass, men blev tvungen att cykla hemåt igen efter en timme på jobbet. Vaknade den morgonen av att jag höll på att bajsa på mig, sedan mådde jag jätteilla resten av dagen. Tippade på magsjuka, men det blev inte värre än en orolig mage och tio meter toalettpapper. Annars finns det inte mycket att tillägga. Dessa lediga dagar har mest ägnats åt klädinköp och Lips. Lyckades ta mig in på femhundratoppen med Alannah Myles Black Velvet. Det känns gött.

Årets sista dag imorgon (egentligen idag). Känns skönt. Hoppas att tvåtusenelva blir ett rikare år än detta. Ur en ekonomisk synvinkel alltså.

Jag och Martin fuskade lite ikväll genom att öppna varandras julklappar. Hehe. Av Martin fick jag min efterlängtade BRAVUR Väggklocka. Så himla fin är den, och stor! Har gått runt och dregglat över den i två år, men varit för snål för att lägga ut dyra (enligt mig) pengar på den. Nu har jag den äntligen i min ägo! Tack, min lilla göll-Martin! Av mig fick Martin Twin Peaks-boxen, guldboxen som innehåller typ allting, och de två sista böckerna ur Stephen Kings Det Mörka Tornet-serie. Nu är vi glada och belåtna och älskar varandra lite extra mycket.

Julpajen - grönkålspaj med valnötter - är färdiglagad. Den blev mycket tjusig och förhoppningsvis jäklarns god. Trist att jag inte har någon välfungerande kamera, skulle gärna skryta lite extra med mitt mästerverk.


Men hörni - GOD JUL på er, nu ska jag duscha och packa och sedan sova för att sedan gå upp i ottan för tågåkning (förhoppningsvis en tursam sådan utan några som helst förseningar och rälsproblem).

Godmorgon, bloggosfären! Här sitter jag i min Hello Kitty-morgonrock (vilken Martin tycker är svintöntig, han skrattar alltid åt mig när jag har den på mig) i soffan och fnissar till Alla älskar Raymond. Idag blir det några timmars kassaträning, och ikväll ska det lagas lite julmat. Imorgon åker vi tidigt till Oxelösund. Hoppas för fan bara att tåget går i tid, eller - går överhuvudtaget.

Gud, vad jag sovit inatt. Säkert över tio timmar. Riktigt skönt. Välbehövt. Nu ska jag strax påbörja dagen på riktigt. Städa, tvätta, diska, koka knäck. Det blir kul. En riktigt kuldag. Julig.

Igår när jag kom hem från jobbet drog Martin med mig till sovrummet och öppnade sin garderobsdörr. Där innanför  stod ett gigantiskt paket. Till mig! Sedan öppnade han ännu garderobsdörr och även innanför den låg ett paket. Till mig! Jag får inte klämma på paketen. Men det kliar så i fingarna.

Fem timmar denna eftermiddag har bestått av kassaträning på IKEA för min del. I början tänkte jag "HUH?!", men efter ett tag började det att flyta på ganska bra. Aningen tafatt, med en gnutta panik i lillögat, betjänade jag kund efter kund. Stolt känner jag mig. Jag vet att jag kommer att lära mig detta med tiden.

Jag bara jobbar och jobbar och jobbar. Har inte mycket kontakt med omvärlden för tillfället. Tidiga mornar, tidiga kvällar, halvdana och trötta middagar. Klagar dock inte, älskar mitt arbete. Det enda som tar emot en aning är cykelturerna till och från IKEA. Vissa dagar, då minusgraderna är ute för att döda, fungerar inte min cykel som den ska. Tomtrampar som en galning tills kedjan tillslut fäster och tilllåter mig att trampa som en normal människa. Sedan har vi det där med Linköpings urusla skottare. Vissa vägar är helt omöjliga att ens kunna leda cykeln på. Fan, vad förbannad jag varit vissa mornar då varken cykeln eller vägarna fungerar, och allra minst - fungerar tillsammans. Som två motpoler som inget hellre vill än att spotta varandra i ansiktet. Och sedan jag, med illrött ansikte och de allra saftigaste svärorden på tungspetsen. Ej perfekt kombination. Jag, vägen och cykeln. Vissa dagar alltså. Annars fungerar vi ganska bra ihop. Inte bästa vänner, men vi kan samarbeta på en human nivå.

Och hörni, snart är det jul! Tänka sig va? Kan dock inte säga att jag fått in den där julkänslan som annars brukar infinna sig lagom till Lucia. Beror helt och hållet på att denna jul kommer att spenderas hundra mil hemifrån. Utan familjen. Första gången någonsin utan familjen. Denna jul blir också trevlig, det tvivlar jag inte på. Men ändå, familj och jul går liksom hand-i-hand på alla plan. Nästa jul ska spenderas hemma i norr. Fina, fina norr. Räknar redan dagarna. Men vi planerar nu en hemresa i mars, i samband med Minus 30-festivalen på Kulturens Hus i Luleå, där underbara Håkan Hellström ska spela. Två flugor i en smäll liksom. Underbara familjen, och Håkan. Det blir bra.


Lite National, sedan går jag och lägger mig. Klockan är ju trots allt halv tolv...

Denna tisdag har varit en toppendag (töntigt det låter, "toppen". "Ååh, allting är bah så toppen! En riktig toppendag bah"). Hur som helst, idag klarade Martin sin sista tenta på sin utbildning, och kunde därför sluta tidigare än tänkt. Så vi åkte iväg till IKEA för lite julpyntsshopping. Väldigt mysigt att få tid att umgås utanför lägenheten, hand i hand på spaning efter julen. Med oss hem följde en ljusstake, röda kronljus, porrbelysning, middag och den älskade IKEA STOCKHOLM-kudden med. Det blev inte så mycket julpynt. Det var ganska utplockat bland hyllorna, men vi får fortsätta vår jakt någonannan dag. Mysigt hade vi i alla fall.

Man kan nästan tro att min blogg dött. Det har den inte. Den lever, om än i dvala. Jag lever jag med, även jag i något slags dvala. Det är vintern och det pisskalla vädret som bidrar mest till denna sömngångarversion av Märta och Märtabloggen. Och sedan jobbet. Och cykelturerna till jobbet. Utan alla dessa faktorer hade jag suttit och bloggat dagarna i ända, var så säkra! Känns dock skönt att jag inte lever i en html-baserad värld, att jag faktiskt inte är besatt av denna digitala dagbok, utan att jag faktiskt lever i en värld full av måsten och saker som SKA göras och saker som BORDE göras och känslor och tankar och tidiga kvällar och tidiga mornar och snö i skorna. Därav kommer bloggen lite i kläm. Men jag ska bättra mig. När det händer någonting intressant i mitt liv igen lovar jag att skriva!

De senaste två dagarna har jag och ett gäng andra medarbetare haft introduktionsutbildning. Lite miljö, lite säkerhet, lite kundservice, lite om IKEAs historia. Trevligt, lärorikt. Jag älskar mitt jobb på IKEA. Det känns fantastiskt att få möjligheten att delta i denna gigantiska koncern.

Ikväll såg jag och Martin The Walking Dead. Fyfan. Zombies. Fascinerande, men jävligt skrämmande. Nu har jag dock börjat läsa The Zombie Survival Guide. Tänkte att det faktiskt är bäst att veta hur man ska gå tillväga ifall det värsta tänkbara inträffar (då alla utom just jag blir zombies). Förbereda sig, liksom.

Jorå, såatteeeh... Mmm...

Nu har jag ingenting mer att tillägga, känner att den pinsamma tystnaden bli alltför påtaglig. Så - godnatt!

Gud, vilket väder, mina vänner! Snön bara yr och bråkar. Dessutom hade mitt cykellås frusit igen under dagen. Kändes inte jätteroligt att stå och krångla mitt i snöyran, påväg från jobbet, med en hungrig mage som bara ville hem. Inte heller jätteroligt att cykla i snön och halkan. Ja trodd ju nästan att ja schku faala rakt inni schnödriiivan! Men på något underligt sätt gjorde vädret mig ändå på bra humör. Min norrländska själ vaknade lite till liv av all denna snö. Och när jag kom hem hade Martin lagat middag. Fan, bästa dagen på länge, nästan så känns det faktiskt!

Lyckades laga äckligaste middagen ikväll. Tänkte att lax är gott tillsammans med spagetti och gräddig sås. Det var inte gott. Åtminstone inte på det sättet jag tillagade det hela. Som tur är äter Martin det mesta. Och skulle han inte gilla min äckellaxpasta lurar jag honom att jag lagade efter recept, att det helt enkelt inte var mitt fel att maten blev dålig, utan helt och hållet det jätteäkta receptets fel! Smart!

.....