MAREKAL

Äkta lördagskväll med chips och cola och TV:n på högvarv. Har varit ledig några dagar nu (tre) och känner att jag redan börjat återgå till det tillstånd jag hade innan jag började jobba, som megaarbetslös alltså. Det är farligt det här med att vara ledig. Man blir lat och bekväm. Knäpp blir man också. Ikväll, om jag nu får dra ett exempel, bytte jag helt självmant kanal för att se filmen Bring it on: Fight to the finish. Det är liksom inte acceptabelt på någon som helst nivå! K N Ä P P. Knäpp. Knäppt.


För att återgå till mitt förra inlägg, så var Håkan underbar! Jag kände mig helt överväldigad efter konserten. Många varma känslor i omlopp. Tjatade lite på Martin om att få kyla ner mig med en McFlurry, men vi valde efter noggrann kalkylering av kaloriintag (vi åt nämligen pizza till middag den dagen) att promenera hem istället. Det fungerade ju faktiskt ungefär lika bra, med alla dessa djävulsminusgrader som nu intagit en plats i samhället. Men! För att återgå till det jag egentligen vill ha sagt - Håkan är så jävla fin live! En älskvärd, liten rumpnisse.