MAREKAL

Det är sol ute idag! Sol, sol, sol! Inte fullt klarblå himmel, men solen är så stark att den lyser igen det tunna lagret med moln. Sprang innan runt och leatde förgäves efter svala plagg, men jag hittade ingenting. I N G E N T I N G. Jag äger inte ett enda par shorts. Det är iochförsig inte särskilt konstigt, med tanke på att jag går runt i långa, heltäckande byxor hela sommaren (jag hatar min ben, så enkelt är det faktiskt). Hittade dock ett par skitfula jeans som jag klippte av. Inte särskilt skickligt klippt, men nu har jag ju ett par fulshorts ifall det någongång är nöd - som nu. Det är så jävla varmt! Så jag sitter på balkongen och försöker pressa fram fräknarna (blir ändå aldrig brun, så jag får försöka pressa fram den enda sommarförändringen jag får). Trist att vara sjuk bara. Flåsar som en stackars hund som fått ligga i värmen förlänge. Men nog är det ju härligt, sommaren är äntligen här på riktigt!



UPDATE: Jahaja, det blev mulet. Ska fan aldrig mer berätta om det fina vädret. Det är någon däruppe (alternativt därnere) som straffar mig. Precis så känns det.

...(som jag faktiskt är nu, jag kom inte undan) vill jag vara hemma hos mamma. För då vet jag att jag blir ompysslad. Bara ligga ned och få lagad mat, en kopp té, vad som helst. Nu låter jag som värsta snorungen som får allting serverat, men är det inte så att man alltid vill ha mamma i närheten, för att få känna sig lite ompysslad? Jag menar, det är ju så det alltid varit (för mig iallafall) och det är svårt att inse att det inte kommer att vara så föralltid. Jag bor inte hemma längre. Jag bor 120 mil från min familj. Och det är tungt att veta att man inte bara kan åka hem. Det krävs planering, ekonomin räcker inte alltid till.

Ibland känns det bara så...outhärdligt.


Idag har jag verkligen ingenting djupt att komma med. Jag är bara en ynklig liten själ på villoväger. 120 mil ifrån sin familj.

Nu har vi bokat flyg- och tågbiljetter inför sommarens första resa. Destination Norrland. Syster går på bal och tar studenten i början av juni och storasyster vill självklart få vara med och fira den lilla. Sedan att min plutt följer med är bara världens bästa bonus! Så resa ett - check. Nu hoppas vi bara på en fin och välkommnande Norrlandssommar då vi anländer. Och jag hoppas att mammas nya kattunge, och morfars nya hundvalp, inte hinner växa så mycket. Vi ju hinna se två små bäbisar, det var så längesedan sist.


Pluggdags. Nu!

Ah, fyfan! Nu har vi spelat WoW i ca två timmar. Jag och min karl. Vi spelar tillsammans, klarar av quests tillsammans och så. Vi delar tillochmed musmatta. Han är vänsterhänt, jag högerhänt. Helt perfekt! Nästan som att vi är gjorda för varandra. Eller iallafall för att spela WoW tillsammans!
Men nu har vi spelat nog för ikväll, ögonen svider och jag tror nästan att jag är en Night Elf på riktigt.

En riktigt jävla slösöndag. Eller just det! Jag bakade scones till mig och min plutt imorse. Kokade té och så. Sedan är det faktiskt jag som stått för middagen idag också. Middagen i form av grönsakspaj med valnötter. Bortsett från kanske en sammanlagd timmes arbete i köket har alltså ingenting nytta gjorts idag...

Vaknade två minuter över tolv idag. Det är ju skam! Sedan när har jag behövt sova så länge förut? Måste göra någonting åt den här tröttheten. Jag avskyr att sova bort halva dagen.

Onsdag idag, ca tretton plusgrader utomhus, planer på en väldigt produktiv dag (försent, eller? Klockan är redan över fyra), nachotallrik till middag. Middagen är det enda jag kan tänka på just nu. Åh, det kommer att bli så gott. Så fruktansvärt gott. Trots att jag för tillfället inte alls är hungrig suger liksom magen ihop sig av hungerkramper när jag tänker på nachochips, varm quornfärs kryddad med tacokrydda, gräddfil, smältost, tacosås. Ååååh! Mmmh! Feed me!

Hursomhelst, nu ska jag göra någonting åt de resterande timmarna av den här dagen. Börjar med en kopp kaffe.

Var som sagt på ettårs-kalas idag. Väldigt trevligt! God fika och sött litet flickebarn. Av oss fick hon en stickad kofta och en prickig t-shirt i present. Hon ba "Åh, det är precis vad jag önskat mig! H&M rocks!". Typ så sa hon. Lovar.

Nej, men i överlag har det varit en superdag! Om man bortser från det faktum att jag känt mig som en zombie hela dagen. Men solen har varit framme och allting börjar bli så grönt och fint utomhus. Snart är det verkligen sommar på riktigt. Sjukt vad fort tiden går. Och i slutet av maj är det prick ett år sedan jag och min karl träffades för första gången. Det måste ju faktiskt firas.

I eftermiddag har jag sovit middag, för en gångs skull. Hatar att sova middag i vanliga fall, men den här gången var det liksom tvunget, annars - "döda eller låta dödas". Om jag inte lagt mig för att vila hade jag varit på sjukligt dåligt humör och kanske dödat min karl lite grann, i annat fall hade han nog blivit så trött på mig och mitt dåliga humör att han dödat mig istället.


NU, mina vänner är det dags för ytterligare några avsnitt Battlestar Galactica! Känns som att jag nämner den serien i vart och vartannat inlägg. Men den är så sjukt bra! Ni måstemåstemåste se!

Vilken slapp dag det här har varit. Insåg precis att klockan hunnit bli närmare fem. Min karl har jobbat sedan tidigt imorse, gjort en jäkla massa nytta, och jag har suttit i soffan och käkat müsli i fem timmar. Typ.
Nu har han kommit hem och vi ska gå till affären och handla. Tomatsoppa står på dagens meny.

Adios amigos!

Kolla på det här! På min haka! Ett stort köttigt sår. Jag får aldrig svarta pormaskar i ansiktet, eller någonannanstans heller för den delen. Men i förrgår, då tyckte jag mig se en liten svart jävel på hakan. "Åh, kul!" tänkte jag och började klämma. Det visade sig att det inte var någonting annat än en liten mascaraprick. Så jag klämde helt i onödan och det här är resultatet av det misslyckade försöket (det ser värre ut i verkligenheten vill jag lova, den här bilden är ganska mesig):

Pratade just med lillebror i tjugo minuter över telefonen. Tjugo minuter är ett väldigt långt samtal ska jag säga er! För att vara med lillebror alltså. Oftast varar samtalet mellan tre och fem minuter, och slutar alltid med att han hastigt, utan förvarning, säger "Jaja, nu ska jag äta, hejdå". Men idag, idag verkar vara en annorlunda dag. Kanske till och med en mycket bra dag!

Vi hann prata om väldigt mycket, skvaller från byn bland annat. Han berättade att på Valborg blev det fight på Byakrogen mellan en 40årig dam och en 20årig kille. Damen började att käka på killens mat och killen blev irriterad och sa att han tyckte att hon skulle gå därifrån. Då blev damen arg och kallade honom för typ "jävla invandrare" (haha, det här tyckte jag var så kul. Killen är übersvensk. Svenska föräldrar. Svenneefter- och förnamn. Typiskt byafolk att kalla vem som helst som irriterar dem för "jävla invandrare"). Sedan hoppade hon på killen och rev honom lite överallt, killen visste inte vad han skulle göra så han kastade två pizzaslices i ansiktet på henne. Haha, bara typ "Här får du, din jäkel!".

Åh, jag hade velat vara där och se spektaklet! Det är vad jag kallar en riktigt festlig Valborg. Jag hade nöjt mig med den synen, sedan hade jag kunnat gå hem och sova gott.