MAREKAL

Jag är helt besatt av muffinsarna innehållande soltorkade tomater, fetaost och pesto. Kan inte sluta tänka på dessa. Jag bakade ett till lass igår. Idag är dem slut. Min karl åt två - jag åt resten. Jag bara pressade och pressade. Kunde inte sluta. Nu måste jag få baka fler. FLER! Åh, beach 2010, här kommer jag rullande fram. Mosar allting i min väg. Med muffinsar fallande ur munnen. Damn. Varför kan man inte bli besatt av någonting lite mindre kaloririkt? Isbitar, for example. Eller kanske skulle man låta besattheten av mat övergå till någonting helt annat. Pluggmani, städmani, träningsmani. Nej, det går inte. Kan inte tänka på någotning annat än på mina jävla muffins. Det är liksom bara att inse, I'm forever stuck in the world of matmuffins.

Jag målar naglarna. Jag började med att måla dem vita. Men jag antar att ett tre år gammalt nagellack inte är det bästa. Det ville liksom aldrig torka. Jag lyckades göra hundratusenmiljarders repor på naglarna, dem gick inte att rädda. Fan, ännu en utgift alltså. Vitt nagellack, som torkar på nolltid och inte kladdar.
Nu kör jag på röda istället. Alltid ett säkert kort, såattsäga.

Fan, vilket intressant inlägg! Jag hör jubel från våningen ovanför. Och änglar som sjunger i kör utanför mitt fönster. Herregud,  någon som satt upp ett plakat här utanför med texten "Sveriges mest intressanta nattbloggerska bor på andra våningen".

Suck. Godnatt.

Jag har faktiskt inte lyckats ta mig iväg till affären idag. Fastnade i plugg, vilket i och för sig är bra, men nu känner jag mig så seg att jag inte orkar gå och handla. Men jag måste, tog just min sista snus. Får jag inte en snus igen på en timme är kvällen och det goda humöret körd/kört. Rakt ner i botten. Och det vill vi ju inte vara med om.

På senaste tiden har mina snusar börjat att rinna, trots att jag snusar white portion. Det är så jävla äckligt när snus rinner. Helst sådär på kvällen när man är lite trött och tar en snus mest bara för att slappna av, trots att man drabbas av lite kvällsillamående, då jävlar rinner det. Niagarafallen under läppen, med brun och kletig och salt snussaft. Huuu.

Nu tänkte jag iallfall gå och handla lite förnödenheter till hemmet. Toalettpappret är slut, samt mjölken. Jag ska nog köpa lite glass också, så att jag kan göra lite milkshake. Tänkte slappa lite nu på kvällen med milkshake och Riket. Om jag vågar. Vågar titta på Riket alltså. Jävligt kuslig serie. Milkshake vågar jag alltid göra. Eller, nej. Inte alltid. Ibland får jag mörka lite. Min karl tycker att vi äter för mycket sötsaker. Det är enligt mig bullshit. Vi köper oftast godis och sådant endast en gång i veckan. Ofta fredag. Att det finns kvar ostbågar och godis på lördagen spelar väl ingen större roll, man får faktiskt lov att äta upp ifall det finns kvar. Det var ju hur som helst sådant man ändå tänkte äta under fredagen. Han är lite besatt när det kommer till mat, minsann. Kalorier och sådant. Jag själv har fått en ganska sund relation till mat under det senaste året. Man ska inte tänka för mycket på vad man äter, och man ska äta sådant man mår bra av att äta. Det måste man få göra. Sedan mår man ju inte bra av att äta godis varenda dag, i tid och otid. Säger kroppen stopp måste man lyssna. Blablabla.

Nu vet jag inte alls vad det här blev för inlägg, så jag kan avsluta med några visdomsord - Ät vad faaan du vill, så länge du mår bra.


Fa-an, vad vis jag är. (...)

Såja, tillbaka med bättre humör. Ny vecka, nytt humör. Så, då ska vi se, vad var det egentligen jag hade tänkt att skriva om? Fan också, jag har glömt! Jag blev distraherad när jag skulle logga in, och nu är alla ord bara *POFF* borta. Kukensfan. Typiskt.

Jag väntar. På WoW. Jag har betalat pengar för att kunna spela. Pengar. Riktiga jäkla pengar! Jag känner lite ångest över detta. Ingen ångest över ekonomin, utan ångesten över att ha blivit smått besatt av någonting visuellt, någonting man inte kan "ta på". Någonting man inte kan stoppa i fickan, eller dra över huvudet och ta med sig när man känner för det. Frågan som klingar i huvudet just nu är "Vad gjorde man innan man började missbruka datorn och dess snillrika program?". Jag tycker att det är trist, och framförallt skrämmande, att samhället blivit så överdigitaliserat. Vi förvandlas långsamt men säkert till robotar, programmerade av dagens och morgondagens teknologi. Jag tycker att det är en otroligt skrämmande tanke.


Men, fortfarande - vad gjorde man innan det flitiga datoranvändandet tog överhanden? Själv var jag ca tio-tolv år gammal innan min datortid började på riktigt, och befann mig ofta utomhus, lekte med mina vänner. Spelade King på gatan, kanske spelade Burk i en lummig trädgård, byggde snögrottor och spionerade på grannarna. Ligga i diket, i tron att man inte syntes från andra sidan gatan, och spionera på grannens hund som ligger i solen och sover och grannen själv som klipper gräset. Smiter snabbt över och stjäl några jordgubbar från landet på grannens gård. Vrålar "SUCCESS" och springer därifrån, helt i extas. Hade man gjort samma sak idag hade man möjligtvis fått grannens hund bussad på sig, eller kanske en polisanmälning om olaga intrång. Stöld. Eller någotning. Hela jäkla frågan är egentligen ganska korkad. Det är klart att man inte skulle kunna sysselsätta sig med liknande saker man sysslade med förr, idag. Vad gjorde man förr i tiden, innan allting? Splade ett parti kottar? Gnäggade i takt med hästarna på gården?


Ibland stör jag mig på utvecklingen, ibland älskar jag den. Hursomhelst tycker jag ändå att det börjar gå lite för långt. Vi kommer att förgöra oss själva någon dag. Vi kommer sluta tänka överhuvudtaget, låta maskinerna göra det jobbet åt oss. Teknologin kommer någongång att svika oss, och vem vänder man sig då till? Och vad är ska vi alla sysselsätta oss med när den dagen kommer? Har svårt att tro att alla kottarna kommer att räcka till...




P.S Nu är WoW färdiginstallerat. Hörs igen om femtio år!

Vad hopplöst allting känns inför sommaren. Jag har inget jobb, ingen inkomst. Har suttit i flera timmar nu och sökt lediga jobb, överallt. Det finns ingenting. Och finns det plötsligt någonting som låter intressant kräver detta körkort. Vilket jag inte har. Nu, mer än någonsin, önskar jag att jag fixat det där jävla kortet. Då hade jag kanske haft ett arbete att gå till. Som det ser ut nu kommer jag att ligga hemma i sommar. Ensam, då min karl såklart redan fixat ett jobb för längesedan. Fan också, nu ångrar jag så bittert att jag inte gav jobbsökandet 100% uppmärksamhet då jag väl hade chansen. Men det är ju så jävla enkelt att vara efterklok.

Nåja, jag får väl se det här som en slags erfarenhet i sig... Nu vet jag ju att jag måste arbeta hårdare för att få det jag vill ha. Skit.

Jag börjar bli sjuk. Väntar bara på febern. Har redan frossan och halsontet, segheten. Så jävla typiskt. Vad blir det, femhundrafemtioelfte gången i år? Lyckas fan alltid bli sjuk. Och alltid när det börjar att bli sommar, då jävlar sätter det igång. Bara det inte blir någon halsflussliknande grej, då kommer jag faktiskt fundera på att kanske ta livet av mig. Halsfluss är fan det värsta jag varit med om (inte för att jag varit med om så väldigt mycket annat, but still).


Så - käre gode gud i den blå himmelen jag vill inte ha halsfluss för då blir det så tråkigt och jag måste ligga ner i sängen och bara dricka té med honung och det är ju inte så roligt eller hur gud i himmelen och jag kanske inte orkar gå upp ur sängen och då kissar jag kanske på mig i sängen gud i himmelen och vem ska då torka kiss om jag ligger och dör?

.....


Nej, men okej. Allvarligt. Jag vill vara frisk. Tack.

Vaknar med nack- och ryggont varje morgon. Det är de där jäkla kuddarnas fel. Jag sover liksom på ett torn av kuddar. Nacken i nittio grader. Ajaj.

Jag hade hoppats på sol idag. Tydligen var det alldeles för mycket att hoppas på. Himlen utanför är helt grå. Precis som den varit den senaste veckan. Tionde maj, och ingen sol. Inget försommarväder så långt ögat når. Bara regn eller kall blåst. Ofta kombinerat.

Dagens statusuppdateringar på Facebook ser alla likadana ut - "TAGGA FEEEEEEZT", "FÄZT IKVÄLL, SKÅÅÅL", "SUUUUPAAA IKVÄÄÄÄLL". Hur i hela fridens namn orkar ni? Gårdagens statusuppdateringar var exakt likadana som dagens! Kan inte någon bara berätta för mig hur man orkar toksupa två kvällar i rad? Eller hur man överhuvudtaget lyckas fräscha till sig efter gårdagens bravader, hur man lyckas så bra att man känner att "Nä, fan. Snygg ikväll igen, nu kör vi!"? Jag kräver svar!

Själv är jag kanske den tråkigaste tjuoettåringen som lever och frodas just nu på denna planet, för jag festar i princip aldrig. Jag orkar inte, det tar så mycket på krafterna. Hellre en lung kväll i soffan, som sagt. Kanske lite tända ljus, en stor fet skål med ostbågar, en bra film (eller dålig, det spelar faktiskt ingen roll) och någon sexig, oljig karl som masserar ens fötter. (...?)

Men kom igen, tell me tell me tell me, är det bara jag som föredrar en hemmakväll framför svettluktande, alkoholögda och odrägliga människor på ett stort och kladdigt dansgolv?

Kul, upptäckte precis att jag inte har några rena underkläder kvar överhuvudtaget. Vad ska jag nu ta mig till? Vi har glömt att boka tvättstuga, så den lär ju vara fullbokad hela helgen. Jag kan inte gå runt i samma trosor hela helgen, hallå? Fast... Det går ju i och för sig alltid att vända på dem, men....nää, så kan man ju inte göra. Eller?

Nej, men allvarligt. What to do? Tvätta upp några med vanlig handtvål? Förstöra PH-värdet "där nere" totalt?

Äh, fan, jag hittar på någonting. Jag är ju kreativ. Det ska nog gå bra. Baaah. Nu ska jag i alla fall snabbduscha och sedan lägga mig. Ehm...lägga mig...naken... Fan alltså. Gillar inte riktigt tanken på att gå runt utan trosor. Det känns så...weird. Jag är faktiskt ingen Paris Hilton. Inte på långa vägar.


Men nu får det vara slutgrubblat för ikväll. Naken eller ej, sova ska jag i alla fall! SÅ! En god natts sömn önskar jag Eder.


Piiiss aut.

Att det ska vara så svårt att vakna och kliva upp ur sängen på morgonen. Förstår inte mitt problem. Jag har alltid varit en morgonpigg människa, men efter att jag flyttat hemifrån har jag blivit så jävla morgontrött. Fast det är ju klart, jag gör ju ingenting om dagarna, förutom att plugga. Sitter inomhus, för det mesta och stirrar in i en datorskärm. Åh, mitt liv är misäääär!

Nej, nu är det faktiskt dags att hoppa i duschen, och sedan styra upp ryssögonbrynen. De blir så spretiga när man sover. Sedan ska jag ta mig en snus och sätta mig på balkongen och plugga i solen.


(Om jag känner mig själv kommer jag inte att ta mig någonstans, jag kommer att sitta kvar här vi dköksbordet och börja ruttnaaaa. För jag är så jävla laaaaat!)

Åh, vilken skitdag det här verkar bli. Jag vaknade ful. Fulare än vanligt, håret åt alla håll, grå i ansiktet, finne på hakan. Hungrig. Ingenting gott att äta. Mensvärk från helvetet. Måste handla. Måste plugga. Min karl ska jobba hela dagen, kommer inte hem förrän efter tio ikväll. Jag komemr att vara ensam hela kvällen. Ensamensamensam.

Bläbläblä för sådana här dagar. Jag ska baka. Snickers. Likadana som min karls kusin bakade. Och sedan ska jag svulla. Fan, vad jag ska äta. Äta bort värken, äta bort det dåliga humöret. Ätaätaäta och bli glad.

Alltså, varför börjar det att lukta så underligt när fler än två karlar befinner sig i ett och samma rum? Min karl sitter just nu med två andra karlar och spelar Xbox. Jag skulle bara gå ut från sovrummet, där jag sitter, till badrummet för att hänga upp mitt badlakan, och så fort jag öppnade sovrumsdörren slog den här underliga lukten emot mig. Vad är det för lukt? Kan inte riktigt beskriva den. Är det testosteron som luktar? Är det verkligen så testosteron luktar? Eller är det en rapar? Fisar? Svett? En kombination? Jag vet inte, och jag vet inte heller om det luktar illa. Det luktar bara...annorlunda.

Min lillebror brukade ha lan hemma i sitt rum med sina kompisar när jag bodde hemma hos mamma. Efter en lannatt kunde man knappt gå in i hans rum för att det luktade så konstigt. En instängd, kvävande lukt, med basnot av pubbekille. Troligen. För jag vet inte riktigt vad det luktar.


Kommer inte direkt någonvart med mina funderingar... Men det är så jävla konstigt bara.

Efter många arga minuter har vi äntligen fått upp vår nya ram på väggen. Igår mätte jag ut precis vart skruvarna skulle sättas. Så idag borrade min karl hål och vi skruvade in skruvarna i väggen. Såklart hade jag mätt en hel jävla centimeter fel. Fan, vad arg jag blev. Det är så typiskt att ingenting kan fungera på en gång, utan man måste hinna bli förbannad först. Jaja, det var bara att mäta om. Så, karln borrade nya hål och vi skruvade i skruvarna och - NÄHÄ, tre mm fel. Endast tre idiotiska mm! Jag hade sådan jävla lust att slänga ramhelvetet i golvet.

Nu är det i alla fall fixat och klart. Vi lyckades väl med nöd och näppe få skruvarna att passa i tavelhålen, och nu verkar ramen sitta som en smäck på väggen. Kan hända att det till och med blir problem att få ner den därifrån ifall vi flyttar... Men bättre att den sitter hårt än löst. Vill inte riskera att få en kilotung ram mitt i skallen när jag ligger och får min skönhetssömn.