MAREKAL

Nu ska jag gå och lägga mig. Upp tidigt imorgon för att åka till Vimmerby och gå på kalas. Längesedan man var på ett riktigt födelsedagskalas förresten. Jag kommer ihåg ett kalas jag hade. Det var när jag fyllde nio år. Det blev ingen höjdare direkt. Killarna i klassen var som galna, kastade hamburgerbröd omkring sig (pappa var så snäll och grillade hamburgare i vår trädgård till alla som ville ha), smällde ballongerna och hoppade nästan sönder vår soffa. Pappa sa senare att det var sista gången någonsin han skulle anordna ett kalas. Så blev det också. För min del i alla fall. Nu har han två nya små knytten som säkert någongång kommer vilja ha ett eget födelsedagskalas. Då måste han nog vara så illa tvungen att ställa upp på sönernas krav.

Allra sista gången jag hade ett kalas var hos mamma (eller då började man ju faktiskt kalla det för "party", kalas var ju töntigt) när jag fyllde elva. Killarna i klassen var lika hemska den här gången. De tog fram mammas inte-röra-porslin och shottade läsk, spillde ner hela köket, hoppade ut och in genom fönstrerna. Jag var så besviken! Mamma hade gått över till grannen för att låta oss vara ifred och jag ville så gärna klara av att ha ett party på egen hand, men det gick ju inte. Efter det bestämde jag mig för att aldrig någonsin bjuda hela klassen igen, utan hädanefter blev det bara tjejkvällar med tacos och film.



På tal om ingenting så köpte jag assura godisar idag. Min tunga är nu helt sårig och sträv.


Och nu ska jag sova! Nattinatti.