MAREKAL

Vilken fruktansvärt tråkig dag den här ser ut att bli. Borde verkligen sätta igång med pluggandet NU, men intalar mig själv att det är bäst att dricka upp kaffet först, borsta tänderna först, dammsuga först, sätta in disken i diskmaskinen först, ja, till och med dra ut på en joggingtur först (det sistnämda händer aldrig, men helt plötsligt känner jag att det är någonting jag bara måste göra).

Det är så tråååkigt att pluggaaa!

Hemkommen från några timmar på stan med två sköna damer. Nu sitter jag ensam i sovrummet vid skrivbordet och funderar på vad som är bäst att börja med - städa, plugga, städa, plugga? Laga mat?


Åh, livet och alla dessa svåra val...

Hungrig, sugen på frukt.
En brun banan var det enda jag hittade.
Jag hatar bruna bananer.

Fan, vad synd det är om mig.

Klockan är snart halv fem och i soffan sitter vi, jag och min karl, och sysslar med totalt meningslösa aktiviteter. Vi skulle ju ha en göranågonjävlanytta-dag idag! Vi har inte kommit någon vart. Eller jo, fem meter från sängen, rakt ner i soffan. Fan, vad bittert det känns.
Söndagen är dock inte direkt en dag som lockar till skratt. Utomhus är det grått och blåsigt. Det känns som att varje söndag är likadan. Grå, ångestframkallande. Den drar livslusten och all motivation ur en.

Har alltid hatat söndagar. För alla söndagar är likadana.

Lahtiap, vad är det? Och what's up med att skicka iväg ett sms innan det är färdigskrivet?

Herregudars! Att sms:a med en överförfriskad pojkvän, som dessutom använder en touchscreen-telefon, är bara jobbigt (jag ogillar inte touchscreen-telefoner, men hela den tekniken förvärrar nog smsskrivandet för en berusad person, och i synnerhet för den stackars person som ska tyda texten). GÅ OCH LÄGG DIG, POJK!

Mitt hår finns kvar, lite kortare, men mycket fräschare. Hade tydligen hårmask. Låter läskigt tycker jag. Vad jag förstod handlade det om att man har så mycket kluvna hårtoppar att liksom stråna äter upp sig själva. Eller något. Har aldrig varit bra på hår. Men nu kan jag äntligen dra fingrarna genom mitt eget utan att fastna och slita bort en massa hårstrån. Måste börja gå till frisören betydligt oftare än jag gjort innan. Det räcker tydligen inte med två års mellanrum mellan gångerna...

Jag stör mig på alla dessa hundramiljonermiljarders grupper (som DESSUTOM ofta är brutalt felstavade och särskrivna) på facebook som handlar om någonting helt vanligt, någonting helt normal, någonting som alla gillar, eller någonting alla ogillar. Några exempel:
Vi som älskar att vara lediga, Vi som älskar att åka utomlands, Alla vi som öppnar kylskåpet när vi har tråkigt, Vi som hatar när folk går långsamt framför en på gatan, Vi som tänker att "snart helg" redan på måndagen, Vi som tycker att Ica-Ulf är en bättre videobloggare än Kissie... Listan kan göras o ä n d l i g. Varför gå med i alla dessa grupper? Är det inte helt självklart att varje individ älskar sol, bad och långa, vita stränder? Är det inte helt självklart att alla individer längtar efter helg en grå måndag? Är det inte redan helt självklart att Kissie är modern tids sämsta videobloggare?


Själv är jag bara med i vettiga grupper, och är bara ett fan av vettiga sidor. Harry Potter pick up lines, till exempel. Det är en vettig grupp. Vi som ljuger om att vi har häst för att få kompisar är en annan väldigt vettig grupp.


Over'n'out.