MAREKAL

Igår köpte min karl en ny (begagnad) cykel. Den är så fin! En kornblå damcykel, hur fräsch som helst. Pakethållaren och allt annat som är silverfärgat på cykeln bara blänker och skiner, som om den är splitterny! Jag såg honom cykla iväg till skolan imorse, på sin nya cykel, och kände ett sådant jäkla sting av avund. Jag stod i fönstret och typ hatade min karl för att han köpt sig en sådan fin cykel! Ville stjäla cykeln, äga den själv! Springa ut och putta ner honom från den!


Jag är en sjuk (och typ fem år gammal) jävel som borde låsas in.

Vid den tiden jag gick utanför dörren idag hade solen hunnit värma upp luften. Så skönt att slippa frysa. Det blev en lång och rolig fika på stan, med många skratt.

Nu är klockan halv nio, och vi borde ha påbörjat veckans städning av lägenheten. Som väntat sitter jag och min karl som två zombies framför varsin laptop. Att det ska vara så svårt att slita sig från cybervärldens fantastiska sfär. Vi behöver en kurs i självbehärskning och motivation. Typ NU, innan vår lägenhet möglar och våra rövar blir ännu plattare och degigare än de redan är!

Dgas att vakna upp upp dagens tråkkoma (jobbsökande samt komplicerat fix med arbetsförmedlingen) och istället påbörja kvällen med matlagning. Spagetti och broccolisås med ädelost står på dagens meny. Snabbt och jävligt gott. Jag får nästan för mig att min karl blir lite mer kär i mig när jag lagar denna maträtt. Han göttar sig och mumsar som en liten bebis som just lärt sig att hålla i sin nappflaska och tittar på mig med tindrande ögon...


...okej, överdrift från min sida. Men han gillar maträtten, det tindrar liiite i hans ögon när han äter.

Min hals dödar min livslust just nu. Hatar halsont mer än någonting annat man kan drabbas av i förkylningstider. Och rethosta också, såklart.

Idag (nu; igår), mina kära läsare, har jag haft en trevlig fredag. Arbetsförmedlingsinskrivning (äntligen), stadsrunda, tröjköp, pizza, sällskapsspel hos Johanna och Pontus, chokladmousse á la Johanna och filmtittande har hunnits med. Nu är jag så jäkla trött, känns som att jag hållit igång flera dagar i sträck, när det egentligen bara handlar om ca tolv timmar (fan, vad förslappad jag måste vara).

Imorgon (nu; idag) blir det ytterligare en sväng runt i stadens butiker. Är ute efter någonting fint att bära på morgondagens tjugofemårsfest. Och tjugofemårsfest säger ju sig självt - glatt humör och alkohol. Phew! Dags att få sin skönhetssömn, antar jag. Annars kommer jag aldrig orka med en helkväll i dimmans tecken.

Äntligen lyckades jag pilla bort den sjukt irriterande hallonkärnan som igårkväll fastnade i en av mina hörntänder. Nu känns min mun fri och luftig igen.

Som jag skrev tidigare är jag sjuk igen. Har lite feber och ganska ont i halsen. Sedan har jag även den värsta jävla värken i musklerna i nacken. De musklerna som man får ont i om man bär ryggsäck för länge, eller som man alltid får värk i på vintern när det är kallt och blåser, för att man går och drar upp axlarna till öronen för att skydda halsen från blåsten. Jag skyller värken på våra jävla huvudkuddar. De är knöliga och sunkiga och platta och helt jävla värdelösa! Man liksom fastnar mellan knölarna under natten och nacken blir helt sned. Ska åka till IKEA snarast och köpa nya, fluffiga, underbart billiga kuddar som inte ger en typ whiplash.

Idag, om någon dag, önskar jag mig ett badkar. Tänk vad ett varmt bad med badskum skulle kunna göra för underverk med min mörbultade kropp. Åh. Åååh! Bada.

Cheesecaken blev fantastisk. Fast, fan vilken dyr kaka! Ingenting man bara slänger ihop sådär när man är sugen på någonting gott. Blev dock himla mycket kaka över, så om någon känner sig manad (Emma, du till exempel har ju tjatat så mycket om cheesecake idag) är ni välkomna på en bit, eller två. Möjligtvis även tre, ifall min karl kan hålla fingrarna och gapet i styr.




bild: weheartit

Vår lägenhet är så kall idag. Jag går runt i tjocksockar inomhus, men ändå fryser jag om fötterna. Jobbigt är det, att gå runt och huttra inomhus.

Trots den nuvarande kylan (fan, vilken kall höst det här är!) längtar jag ändå litelitelite till vintern. Tjocka jackor, varma skor, mössor, stora halsdukar, vackra vantar, varm choklad efter en kall promenad, tända ljus och filmmys i mörkret, läsa böcker medan snöflingorna faller utanför fönstret... Nu blev jag så uppspelt att jag typ dreglar.


Dags för mig att återgå till dagens sysslor. Sedan ska jag gå och handla, för ikväll ska vi fan baka cheesecake!


Sjuk bild.

Vanligtvis har jag ångest efter en utgång inför morgondagens bakfylla. Idag har dock bakismåendet inte riktigt infunnit sig, vilket jag ger tummarna upp för! Istället har jag haft en mysig, självklart väldigt seg, dag med överdrivet intag av diverse kaloribomber. Nyss såg vi Rosemary's Baby - ett perfekt avslut på en perfekt inomhusdag.

För övrigt älskar jag höstvädret utanför. Den där lätta kylan som biter tag i kinderna och i öronen och fingertopparna som blir behagligt stela och kalla. Man kan andas igen. Luften är frisk och fri.

Idag har vädret PMS: Det regnar lite, det regnar mycket, det regnar lite, det slutar att regna, det blir sol, det blir mulet - det börjar återigen att regna. Man ba men gerej, ät choklad och titta på film! Sluta bråka!

Annars är fredag en väldigt trevlig dag. Alla är glada och peppade på helg. Jag är peppad idag, trots att jag för ögonblicket håller på att storstäda köket (och bloggar, jaja). Ikväll ska vi ha shot-kväll! TV-spel och shots! Längesedan jag drack någonting annat än vatten och mjölk och kaffe. Herre, jag kommer att däcka efter en enda shot!


bild: weheartit

Helgen som gick var så himla trevlig! Fredagen bestod av fotboll (som visserligen inte är my cup of tea, men jag hade Sara att umgås med så fotbollen var liksom inget störande moment den här gången. Hehe) och en massa folk som kom över. Avslutades på studenthak.

I lördags hängde jag med Emma och Simon till den gamla delen av staden. Hur fin dag som helst! Solen lyste och värmde, och vi gick runt och pratade i flera timmar. Hälsade på får, lärde oss lite mer om staden och avslutade med att ta en lång fika. På kvällen gick hela stora högen (jag, min karl, Emma, Simon, Johanna och Pontus) ut och åt grekiskt.

Igår kom min karls farmor och farfar med mat och ett glatt humör. Så helgen avslutades med lunch hemma hos oss för hela stora högen...

...och nu är det återigen måndag. Konstigt hur snabbt helgen försvinner. Johanna och Pontus var här tidigare idag då Anticimex var hemma hos dem och mördade pälsängrar. Mycket trevligt med besök, även en måndag! Borde ha besök varje dag! Känns skönt att få någon att umgås med medan min karl pluggar skiten ur sig i skolan.


Nej! Nu är det fan dags att rycka upp sig ur soffkomat och handla mat istället för att sitta här som en hjärndöd idiot.

Mitt i förkylningsdöden ringde min fina vän, Moa. Åh, det är alltid så himla trevligt att prata med henne! Trots att det kan gå månader mellan samtalen har vi fortfarande kvar samma fina kontakt. I dagarna firar vi fem år som vänner! Hehe. Alltid någonting!

Så efter ett långt samtal med min Moa känner jag mig liiite friskare. Håller dock fortfarande tummarna för att jag hinner bli helt frisk till helgen. *hålla tummaj jettehåjt*

Helgen har tillbringats i ett regnigt, blåsigt och helt okej Göteborg. Första gången för mig att besöka staden. Och den var ju fin. Fast alla jag känner som besökt Göteborg berättar alltid om hur f a n t a s t i s k staden är. Och det kan jag väl inte riktigt hålla med om. Att den är helt f a n t a s t i s k, alltså. Den var som vilken större stad som helst.
Vi bodde hos min karls mamma och blev bjudna på så himla mycket. Mat, spårvagnsturer, Liseberg. Väldigt snällt. Och trevligt har vi haft det.

Igår blev jag medtvingad i Balder av min kära sambo. Det var topp-fem av de värsta upplevelserna i hela mitt liv. Vidrigt. Skrämmande. Jag hatar, verkligen hatar, när man får den där kittlande, sugande känslan i magen. Den man får om man åker upp och ned. Alla andra älskar den - jag avskyr den. Men enligt min karl skulle ingen sådan känsla infinna sig, för Balder var ju inte aaalls farlig. Det första som händer när man sätter sig i det lilla Balder-tåget är att man åker upp, upp, upp (säkert typ tio mil) i luften (skall även tilläggas att jag är höjdrädd) och efter en liten stund ser man en skylt som informerar om att ett stup på sjuttio graders lutning alldeles strax kommer. Efter det stupet ville jag dö. Bara dö, dö, dö! För sedan kom fler stup. Och sedan ännu fler. Jag blundade hela tiden och tänkte att nu dör jag på riktigt. Åh, det var så vidrigt. Aldrig igen. Jag klarar inte av sådant som får min mage att kittla och suga. Jag kan ju för fan inte ens gunga gungbräda utan att vilja svimma!


Nu är vi i alla fall hemma i vår egen lägenhet igen. Imorgon börjar min karl att plugga igen och jag ska söka jobb, städa och dricka té. Min hals gör ont och jag tror att jag börjar att bli febrig. Skyller på Balder. Jävla idiot-Balder.

Skammen över att vara med på en sådan här bild alltså. Jag vet inte vems bilden är, och jag dör inombords av att veta att den existerar. Hahahaha, åh, vad den är FUL! Jag är så in-i-helvets-jävla-skitfuuul på den här bilden! Jag har döpt bilden till Ett grisfetto på festival. AAAHAHA! FUL FUL FUL FUL FUL FUL!