MAREKAL

Det snöar. Igen. För två veckor sedan syntes gräset och asfalten. Nu är det bara vitt, vitt överallt. Vitt är en jävligt trist färg. Tråkigast och fulast då den ramlar ner från himlen och egoistiskt och girigt täcker allting som är vackert. Men, detta är trots allt Sverige och det är ännu bara februari. Snö är någonting man får räkna med. Att jag levt i tjugoett år och fortfarande inte insett detta faktum är ju faktiskt ganska upprörande. Men ändå, snöfall är fan deprimerande.

Förra inlägget var ju lite som en "dagens outfit", där jag visade min hästsvans och höga byxor. Anledningen till magbilden var INTE för att visa att jag är med barn, PAPPA! Jag är väldigt mycket INTE med barn. Bara så du vet. Du kan andas ut.

Ville bara säga det. Hejdå!

Inatt väckte jag och Martin varandra genom att prata i sömnen. Båda två, samtidigt. Jättekonstigt.

Martin hämtade ut sin nya dator igår. Herregud, säger jag bara. Jag ägnade min gårdag åt att städa. Skurade golven och sådant man gör. Nu ligger det tomma, stora kartonger ö v e r a l l t. Det ser ut som ett äkta jävla bombnedslag! Att ta sig mellan olika utrymmen här hemma är som att ta sig igenom en sådan träningsbana som de som ligger i lumpen tränar på. Repväggar och klätterställningar och sandgropar. Man är liksom helt slut när man kommer i mål.

Äkta lördagskväll med chips och cola och TV:n på högvarv. Har varit ledig några dagar nu (tre) och känner att jag redan börjat återgå till det tillstånd jag hade innan jag började jobba, som megaarbetslös alltså. Det är farligt det här med att vara ledig. Man blir lat och bekväm. Knäpp blir man också. Ikväll, om jag nu får dra ett exempel, bytte jag helt självmant kanal för att se filmen Bring it on: Fight to the finish. Det är liksom inte acceptabelt på någon som helst nivå! K N Ä P P. Knäpp. Knäppt.


För att återgå till mitt förra inlägg, så var Håkan underbar! Jag kände mig helt överväldigad efter konserten. Många varma känslor i omlopp. Tjatade lite på Martin om att få kyla ner mig med en McFlurry, men vi valde efter noggrann kalkylering av kaloriintag (vi åt nämligen pizza till middag den dagen) att promenera hem istället. Det fungerade ju faktiskt ungefär lika bra, med alla dessa djävulsminusgrader som nu intagit en plats i samhället. Men! För att återgå till det jag egentligen vill ha sagt - Håkan är så jävla fin live! En älskvärd, liten rumpnisse.

Jaha, då täcker snön marken återigen. Vårkänslorna hade börjat att spira inom mig efter flera snölösa veckor, och sedan bara PANG kommer snön igen. Attans, jag kan inte ha gjort mycket gott i mitt liv. Gud verkar hata mig! Han är väl medveten om att jag avskyr snö och den långa vintern, har förbannat honom ett x antal gånger genom åren, men ÄNDÅ väljer han att svika mig! Jävla Gud. Ät skit. Ja tyck då fa-an int om dä!

Äsch, ska sudda ut den sura minen och börja göra mig redo för Håkan Hellström, som startar sin vårturné här i Linköping ikväll.

Godmorgon, bloggisen! Gud, vad skönt med helg! Trots att jag jobbar typ hela tiden vet min kropp ändå att det är lördag idag, spritter lite och vill dansa. Värre är det med mitt huvud, har gnisslat tänder hela natten. Måste gå till tandläkaren och skaffa bettskena. En skena går dock på typ tvåtusen spänn. Inte direkt någonting jag har råd med (eller ens lust att slänga pengar på, jag är ju sugen på ett nytt matbord och fina kläder).

Igår var en riktigt skitdag för min del. För det första kom jag nästan försent till jobbet (gudbevaremäh, att komma sent är det värsta jag vet, finns ingenting som stressar upp mig så mycket som att veta att man bara har en endaste minut på sig att förflytta sig tre kilometer). För det andra fick jag någon konstig sjukkänsla i kroppen, som höll i sig i flera timmar (typ feber, fast inte varm, men väldigt matt och yr), och redan innan klockan elva på förmiddagen lyckades jag göra jättefel i kassan, vilket självklart gjorde att jag fortsatte min dag med att göra felfelfel.

Nåväl, jobbet kallar. Och ikväll blir det öl.