MAREKAL

Jag är så jävla förbannad på dessa jävla skitidioter som har som arbete att ploga vägarna. Ploga då för helvete! Ut med er! Sätt er i traktorn! Skotta! Ploga! Det går inte att ta en lång jävla sovmorgon en dag som denna, då det typ bokstavligt talat snöar lappvantar. Hemma i Luleå skottas det för fan hela natten och vi har inte problemet med folk som dagligen kör av vägarna, inte på samma sätt som här i södra Sverige, då snön börjar att falla. Det beror på att vägarna hemma i norr är P-L-O-G-A-D-E! PLOOOOGADE!!!

Ut och ploga då för fan! Helvete. UT!

Åh, jag pratade med J igår, första gången på flera månader. Hon är verkligen en liten solstråle, om saker känns tunga och deppiga - då är det fan henne man ska ringa! Vi skrattar åt samma saker (förutom bajs, hon har växt ifrån bajset, pfft).
Hon är den som alltid är på språng och delar med sig av galna tankar och ibland flyger hon iväg lite för högt. Då är jag är den som drar ner henne på jorden igen. Jag är den logiska. Hon den äventyrliga. Vi kompletterar varandra väldigt bra.
Nu bor vi 143 mil ifrån varandra, alldeles för långt avstånd kan man tycka. Jag i en lägenhet i stan, hon i en liten stuga utan el och värme utanför Kiruna. Det är så hon vill ha det och jag tycker att hon är den häftigaste tjejen som finns. Men trots olikheterna och avståndet tappar vi aldrig varandra. Det tycker jag är fint.

Gud, vilket väder, mina vänner! Snön bara yr och bråkar. Dessutom hade mitt cykellås frusit igen under dagen. Kändes inte jätteroligt att stå och krångla mitt i snöyran, påväg från jobbet, med en hungrig mage som bara ville hem. Inte heller jätteroligt att cykla i snön och halkan. Ja trodd ju nästan att ja schku faala rakt inni schnödriiivan! Men på något underligt sätt gjorde vädret mig ändå på bra humör. Min norrländska själ vaknade lite till liv av all denna snö. Och när jag kom hem hade Martin lagat middag. Fan, bästa dagen på länge, nästan så känns det faktiskt!

Vi beställde biljetter till Harry Potter och Dödsrelikerna del 1 igårkväll. Det känns jobbigt att inte få gå på premiären ikväll, som den sanna Potter-nörd jag är, men lördag är också en bra dag att gå på bio. Jag längtar så mycket att jag nästan spricker! Harry, min man, min glasögonprydda lilla plutt, me love yah!

Lyckades laga äckligaste middagen ikväll. Tänkte att lax är gott tillsammans med spagetti och gräddig sås. Det var inte gott. Åtminstone inte på det sättet jag tillagade det hela. Som tur är äter Martin det mesta. Och skulle han inte gilla min äckellaxpasta lurar jag honom att jag lagade efter recept, att det helt enkelt inte var mitt fel att maten blev dålig, utan helt och hållet det jätteäkta receptets fel! Smart!

.....

Min lillasyster åt START!-müsli till frukost igår när vi pratade i telefonen. Jag blev jättesugen själv och insåg att HEY, jag får äta vilken frukost jag vill, allting behöver inte vara dödsnyttigt! Så igår handlade jag START! med skogsbär och imorse käkade jag den första skålen START! på väldigt länge. Allting var frid och fröjd tills jag insåg att müslin hade en vagt bekant eftersmak. Tänkte först på punch, men läste sedan på innehållsförteckningen att müslin minsann var smaksatt med - hör och häpna - bittermandel. Bittermandel! Mmmh... Gött... Jag som hatar allting som har med bittermandel, mandelmassa och alla de liknande smaker i världen att göra! Och nu måste jag ju äta upp müsli, tvinga i mig minsta lilla frasiga bit med bittermandelsmak. Jag har inte råd att slänga dyrbar mat, ty jag är inte gjord av pengar (attans, vad tungt det känns att out:a det sådär, jag hade mer än gärna varit gjort av guld).

Fast vem vet, jag kanske inte ska klaga - jag kanske lär mig att uppskatta smaken av röv efter detta...

Städdag idag. Vi hann städa vardagsrummet, hall ett, hall två och halva köket - sedan tog energin slut. Nu har vi tagit städpaus. Känner jag oss rätt så kommer vi dock inte att fortsätta med städningen förrän imorgon igen. Möjligtvis kommer vi inte orka städa imorgon, så då blir städningen inte färdig förrän på onsdag (fast det kan mycket väl även bli så att vi helt enkelt skiter i att städa resterande rum överhuvudtaget, likt de lata jävlar vi uppenbarligen är).


Nåväl. Ska nu finna energi till att laga middag. Och väcka Martin som däckat ovanpå ett berg av skrynkliga kläder.

Kvällen igår började med att jag tappade bort mitt huvud påväg mot Emma. Mitt lokalsinne är pinsamt. Nästan så illa att man inte ens får lov att kalla det lokalsinne. Efter att hon kom och mötte mig fortsatte kvällen hemma hos Emma med (i mitt fall) ett halvt glas vin (vin är inte direkt min stora last), berättelser om det förflutna och Lips. Mycket trevligt. Sedan begav vi oss mot stan för att möta upp Johanny och hennes kompis Martin för några timmar på krogen. Mycket trevligt, mycket skratt...

...och sedan dansade vi till stängning. Åh, älskar verkligen att dansa till dunkadunka och bara strunta i hur man för sig! Livets nektar!

Mina ben bara värker och värker och värker. Jag har helt fel skor på mig på jobbet. Att Converse inte är det optimala alternativet till en arbetssko har jag nu märkt. Ajajaj. Ledig imorgon, blir faktiskt riktigt skönt att få vila upp benhinnorna och höftkulorna, hålla tummarna för att snön smälter bort innan fredag då det återigen är dags för en arbetsdag. Det var ingen barnlek att cykla till jobbet idag. Snöhelvete. Tänkte ett tag att jag borde kasta cykeln åt helvete, sätta mig i snömodden och stortjuta av ren ilska. Blev liksom tvungen att sedan påminna mig om att jag är tjugoett, och inte tre år gammal. Tusan alltså. Ibland hade det bara varit så skönt att få bete sig som en snorunge utan att sedan behöva skämmas för sitt beteende.

Inatt drömde jag om flera meter snö och halkiga skor. När jag vaknade imorse var allting vitt. Underligt. Känns som hemma i norr, lite som jul. Jag åt varma bullar till frukost. Är det minusgrader och nästintill snöstorm utomhus är man värd bullar till frukost!

Och då var torsdag här. Mamma och hennes B begav sig mot norr igen för en stund sedan. Usch, som jag har gråtit senaste timmen. Nu dröjer det månader igen innan vi ses nästa gång, för förmodligen kommer jag inte kunna åka hem under jul. Jobbet kommer ivägen. Det är så tråkigt att dagarna då dem varit här bestått av jobb för min del, har bara hunnit träffa mamma och B på kvällarna. Men vi har haft det jättetrevligt när vi väl haft tid umgås. Ätit god mat och pysslat här hemma. Fick världens bästa överraskning när dem kom hit i söndags. De hade tagit med alla mina efterlängtade möbler hemifrån, och även min fina cykel. ♥

Nu ska jag gråta lite till. Känner mig ganska otröstlig just nu. Har nog inte riktigt den pondus som krävs att bo 120 mil ifrån familjen.