MAREKAL

Jag är en sådan som inte förstår mig på kläder och mode. Kan nog till och med säga att jag inte har någon känsla för stil överhuvudtaget. Det är ju lite komplicerat. För jag känner mig verkligen svinful hela tiden. Och när det blir dags för att klä upp sig lite och festa till det får jag sådan ångest. Ibland så svår ångest att jag står framför garderoben och lipar. Min karl tycker såklart att jag är jättelarvig, vilket jag själv också håller med om till hundra, men han har ju sina skitsnygga kläder och sina långa (!) smala ben som jeansen han bär bara ääälskar. Så han har faktiskt ingenting att säga till om. Egentligen. Och egentligen vet jag inte heller riktigt vart jag vill komma med det här inlägget. Jo förresten, att det är svårt att vara tjej och helt tappad i stengolvet vad gäller kläder. OCH, och! Att det är svårt att köpa kläder då man inte har någon inkomst... Hehe. Borde inte klaga, borde inte klaga, borde inte klaga. Borde hitta ett jobb, borde anlita en stylist, borde jobba på självkänslan, borde inte klaga!


Hjärndött inlägg. Herregud. Nu går jag och dränker mina sorger i ett äpple.

ÅÅÅH, vilket totalt hjärndöd grej att skriva! "Dränker mina sorger i ett äpple"?! Vad betyder det? Och vad fan är jag för någonting egentligen? En idiotisk jävla äppelmask?! Och vadå sorger? Jag har inga sorger. Förutom att jag saknar den där lilla känslan för stil.

Gud. Jag dör av pinsamhet nu. Läs inte. Blunda bara. Titta inte på mig. Jag är värdelös. Jag är en mask.