MAREKAL

Inatt drömde jag att jag och min karl adopterade ett barn. En liten flicka. Åh, hon var så söt! Svart och lockigt hår, gyllenbrun hy, mörkbruna ögon. Världens mysigaste och kramgoaste lilla tös. Vi skulle åka till lekparken och busa, hela lilla familjen...

...sedan vaknade jag. Vad tråkigt det är att vakna mitt inne i en mysig dröm. Man känner sig väldigt omotiverad att stiga upp och påbörja dagen. Visserligen är jag inte alls sugen på att skaffa barn just nu, inte inom de närmsta fem åren i alla fall (det räcker med mina två små bäbisbröder - 4 år vs. 6 år gamla, men fortfarande bäbisar i mina ögon - och min karls systerdotter att leka med och krama på). Men den lilla flickan i min dröm var så himla bedårande! Modern inom mig vaknade lite till liv. Hoppas att jag inte fortsätter att drömma så fint. Snart kommer jag att vilja leva i en fiktiv värld, sova hela dagarna, leva drömmarna.

Iochförsig hade en fiktiv värld inte varit så dum att leva i. Tänk Harry the Potter! Fatta nice att få vara med och bekämpa Voldemort! Och kunna skrika "ACCIO" varje gång man inte orkar gå och hämta snusdosan. "ACCIO SNUSDOSA" - så har man den i handen!