MAREKAL

Dra mig baklänges, det är tjugofyra grader varmt utomhus! Och klockan är bara barnet! Och här sitter jag? I pyjamas i soffan, slösurfar runt på alla de tänkbara och otänkbara sidor. Någonting säger mig att jag borde försöka att ta mig ut till solen, iallafall glänta lite på balkongdörren. Och karln sover efter ett nattpass. Vakna då! Vaknavaknavakna! Jag kan inte gå ut och sola helt ensam heller! Det finns nog ingenting tråkigare än att ligga själv, likt en övergödd säl, i solen. Rastlösheten äter upp mig. Funderar på att ställa om alla klockor i lägenheten till tre, bara för att få upp honom och kunna säga "Titta, bäbi! Klockan är tre och solen går ner snart, vi måste hinna vara ute". Känns som att det skulle kunna fungera...på en treåring.

Åååååh, vakna dåååå!