MAREKAL

...så älskar jag Kent. Jag älskar Kent så mycket att hjärtat värker lite. Av kärlek. Jag har så många minnen, både fina och smärtsamma, till Kents låtar. Hagnesta Hill är enligt mig den absolut bästa skivan. Varje gång jag förmår mig att lyssna igenom hela skivan kommer alla gamla minnen och känslor tillbaka och jag vill bara lägga mig ner och gråta. Mest av nostalgi. För jag vet hur jag mådde när jag lyssnade som mest på Hagnesta Hill. Det var i nionde klass. Jag var kär i en kille som fick mig att må så dåligt man bara kan må i den åldern. En svår ålder. En svår kärlek. Och av att lyssna på Kent fick mig att fly verkligenheten för en stund. Är det inte konstigt att man kan komma ihåg precis var man befann sig i livet när man hör en speciell låt eller artist eller skiva?
Musiken kan göra så mycket för den emotionella delen inuti en människas kropp. Att kunna fly verkligheten, låta sig sköljas över av dess toner och budskap. Att lyssna för att kunna överleva.