MAREKAL

Då har fyra dagar gått och lillebror sitter på tåget påväg hem till norr igen. Det känns så sorgligt. För jag vet att jag inte kommer att kunna träffa honom igen inom de närmsta tre-fyra månaderna. Varför måste Sverige vara så satans avlångt för? Det känns inte helt okej att inte kunna träffa familjen mer än en gång varje halvår...


MEN! Nu fick jag ett samtal som genast piggade upp mitt dystra humör. En långväga vän, Johanna, kommer på besök till helgen! Hur lägligt kommer inte ett sådant besked? Åh, det ska bli så himla kul att få träffa'na igen! Det var alltför längesedan. Ett litet solsken på besök, helt enkelt!