MAREKAL

Denna vecka har jag jobbat fyrtio timmar, efter imorgon. Kan säga att det känns i hela kroppen. Jag skulle säkerligen vara ett bra köttstycke om jag blev tillagad just nu - mör och saftig. Men en svag doft av vaniljbulle. Bakade bullar i måndags. Ca femtio stycken blev det. Idag, fem dagar senare, är alla slut. Nåväl, inget att gråta krokodiltårar över. Det är ju en himla tur att man faktiskt bakar bullar folk vill äta. Har inte så mycket annat jag kan skryta med, så min bulltalang kommer väl till pass.

Efter en påse ostbågar, en påse vinägerchips och en kaka Marianne-choklad har det nu blivit dags för mig att tänka på refrängen. Upp i ottan (nåja, klockan åtta) för att bege mig mot jobbet och lyfta skrot (nåja, fästa etiketter på returer). Tycker att ni nu kan ägna sex minuter av er dyrbara tid åt att lyssna på fantastiska Sia. Hon är underbar, helt enkelt en gåva sänd från ovan. Trots att jag lagt upp denna låt innan här på bloggen måste jag länka den här liveversionen också. Den är så fruktansvärt fin! Älskar när hon går bananas mot slutet. Så jävla mycket känsla.

Här sitter jag och sitter. Funderar lite.
Funderar på att måla mina naglar.
Funderar på att måla Martins naglar.
Funderar på att duscha.
Funderar på en ny frisyr.
Funderar på att äta några bullar.
Funderar på att inte äta några bullar.
Funderar på att gå och lägga mig.
Funderar på att sitta kvar på arslet och bara sitta ett tag till.

Jag är på jakt efter fina retro-prylar till hemmet, för nu skall här fan bli ordning och reda! Är så trött på att gå runt i lägenheten och tycka att den är tacky. Nummer ett på min dödslånga önskelista är en vacker String-hylla. Har blivit helt besatt och blir, ursäkta orvalet, typ KÅT när jag ser dem. Dregglar lite, skälver och grejer. Måste. Bara. Ha. En. Jävel. Gärna. Två. Eller. Fler.

Sol utomhus och tékopp och portionssnus inomhus. Det blir en härlig söndag idag, det känns. Liksom varm och vänlig. När jag tittar ut genom fönstret får jag samma känsla i kroppen som jag alltid fick när det var påsklov hemma, då man fortfarande gick i skolan, och solen lyste och det var behagligt väder och snön gnistrade. Och man funderade på att ta på sig skidorna för att skidra ut på isen och dricka varm choklad och få årets första fräknar på näsan. En plan man sällan fullbordade, men ändå. Jag får samma känsla idag, känner mig hemma. Lite frihet, tystnad och rosiga kinder. Känslan är mysig, men ganska svår att beskriva med ord. Man måste uppleva den.


Det slutade med att jag gick ut igår, jag velade fram och tillbaka som fan. Det blev en trevlig kväll som började hemma med Johanna och lite bubbelvin och tjejsnack och som sedan fortsatte (efter att ha halkat mig in mot stan - för satan vilken halka!) på Platå. Öl och vin och dans. Och slutligen McDonalds.

Gott nytt år, så här såg jag ut igår.

Det blev en trevlig afton, med god mat och drinkar och dans. Dagens projekt blir att få upp Martin ur sängen, vi måste verkligen handla. Och för att kunna handla måste vi ner på stan. Hur lockar man upp en bakfull karl ur sängen? Tips?