Torsdag

Och då var torsdag här. Mamma och hennes B begav sig mot norr igen för en stund sedan. Usch, som jag har gråtit senaste timmen. Nu dröjer det månader igen innan vi ses nästa gång, för förmodligen kommer jag inte kunna åka hem under jul. Jobbet kommer ivägen. Det är så tråkigt att dagarna då dem varit här bestått av jobb för min del, har bara hunnit träffa mamma och B på kvällarna. Men vi har haft det jättetrevligt när vi väl haft tid umgås. Ätit god mat och pysslat här hemma. Fick världens bästa överraskning när dem kom hit i söndags. De hade tagit med alla mina efterlängtade möbler hemifrån, och även min fina cykel.

Nu ska jag gråta lite till. Känner mig ganska otröstlig just nu. Har nog inte riktigt den pondus som krävs att bo 120 mil ifrån familjen.

Feedback
Postat av: Johanna

Usch, stackare! Jag känner igen känslan. Det spelar ingen roll hur gammal man är, familjen är alltid viktigast! Kul iaf att du fått två saker som du så länge pratat om:)

2010-11-04 @ 14:05:14
Postat av: Anonym

Det är hormonerna....nej skämt och sido.Du är ju rödhårig gumman. Har du glömt det? Såna klarar sig alltid.Jag kommer då ihåg att min lilla redhead hade guts när hon behövde det. Ta fram det nu men var för all del inte arg mot din omgivning bara:)Vi är ju här uppe i norr, vi finns fortfarande. Kram. Far

2010-11-04 @ 19:38:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0