MAREKAL

Jag bara jobbar och jobbar och jobbar. Har inte mycket kontakt med omvärlden för tillfället. Tidiga mornar, tidiga kvällar, halvdana och trötta middagar. Klagar dock inte, älskar mitt arbete. Det enda som tar emot en aning är cykelturerna till och från IKEA. Vissa dagar, då minusgraderna är ute för att döda, fungerar inte min cykel som den ska. Tomtrampar som en galning tills kedjan tillslut fäster och tilllåter mig att trampa som en normal människa. Sedan har vi det där med Linköpings urusla skottare. Vissa vägar är helt omöjliga att ens kunna leda cykeln på. Fan, vad förbannad jag varit vissa mornar då varken cykeln eller vägarna fungerar, och allra minst - fungerar tillsammans. Som två motpoler som inget hellre vill än att spotta varandra i ansiktet. Och sedan jag, med illrött ansikte och de allra saftigaste svärorden på tungspetsen. Ej perfekt kombination. Jag, vägen och cykeln. Vissa dagar alltså. Annars fungerar vi ganska bra ihop. Inte bästa vänner, men vi kan samarbeta på en human nivå.

Och hörni, snart är det jul! Tänka sig va? Kan dock inte säga att jag fått in den där julkänslan som annars brukar infinna sig lagom till Lucia. Beror helt och hållet på att denna jul kommer att spenderas hundra mil hemifrån. Utan familjen. Första gången någonsin utan familjen. Denna jul blir också trevlig, det tvivlar jag inte på. Men ändå, familj och jul går liksom hand-i-hand på alla plan. Nästa jul ska spenderas hemma i norr. Fina, fina norr. Räknar redan dagarna. Men vi planerar nu en hemresa i mars, i samband med Minus 30-festivalen på Kulturens Hus i Luleå, där underbara Håkan Hellström ska spela. Två flugor i en smäll liksom. Underbara familjen, och Håkan. Det blir bra.


Lite National, sedan går jag och lägger mig. Klockan är ju trots allt halv tolv...